2000-Talets Vetenskaps årliga seminarium

Klockan 13.30 - 18.00 arrangeras föreningens årliga föreläsningsseminarium, i år med tre föreläsare.

Lars Bern, årets Gnistanpristagare
Mona Nilsson, Strålskyddsstiftelsen
Lotta Kilander, författare till boken ”Den oändliga vägen mot sanningen”

Här anmäler du dig!

Lars Bern, Anthropocene
Mänskligheten upplever just nu en pandemi av metabol sjuklighet som redan påverkar uppemot halva jordens befolkning. Övervikt och fetma orsakar numera långt fler dödsfall än undernäring. Dessa tecken på sjuklighet kan spåras hos uppemot två miljarder av alla vuxna människor och det riskerar att överbelasta sjukvården. Orsakerna till pandemin är främst kostrelaterade, men även det ökande bruket av mediciner spelar roll för den. Det är förändringar i den naturliga livsmiljön under 1900-talet som plötsligt har gjort oss överviktiga och sjuka. Sjukligheten börjar oftast med att människor blir överviktiga och/eller utvecklar typ 2-diabetes. Pandemin sprider sig nu snabbt även bland barn och ungdomar. Redan nu beräknas över 40 miljoner barn under fem år och 340 miljoner barn mellan fem och nitton år vara överviktiga eller feta. Vad är det som har triggat igång pandemin och hur kan den hejdas? Under sitt föredrag analyserar Lars Bern bakgrunden till den metabola pandemin och visar på dess bakomliggande orsaker och vad som kan och bör göras för att stoppa den.


Mona Nilsson, Strålskyddsstiftelsen
Mona Nilsson, ordförande för Strålskyddsstiftelsen berättar om det stora risktagandet med 5G-utbyggnaden. 5G byggs nu ut i Sverige utan att någon riskbedömning gällande påverkan på hälsa och miljö har gjorts. 5G innebär en massiv ökning av mikrovågsstrålningen i vår inre och yttre miljö.

– Vad vet vi om riskerna i dag?
– Vad säger forskare, läkare och experter?
– Vad visar erfarenheter från områden där 5G har testats?
– Vad säger lagen?


Lotta Kilander: författare till boken ”Den oändliga vägen mot sanningen”
På en sekund förändrades våra liv och ingenting skulle någonsin bli som förut. När olyckan
var framme på skolgården, där mitt barn fick skallen spräckt, så ville ingen ta ansvar. Vi möttes av makabra beskyllningar, och mitt barn skulle tas ifrån mig. Ett inferno slöt sig runt oss och en enorm häxjakt inleddes.

Mitt barn, som efter hjärnblödningen hade ett enormt behov av vård och trygghet, blev efterlyst och jagades av polis och socialtjänst. Vi hade inte längre några rättigheter. Åsikter och känslor styrde socialtjänsten, trots att ingen där visste någonting om vad en traumatisk hjärnskada innebär. Vi kunde inte söka vård och barnbidraget drogs in. I 18 månader höll vi oss undan. Vi hade ingen att vända oss till. Vår tillvaro raserades bit för bit. Min flicka tynade bort framför mina ögon och ingen lyfte ett finger för att hjälpa henne. Hon, som alltid hade varit social, sprudlat av energi och livslust, förlorade hela sitt liv. Hon blev bortglömd, ensam och isolerad.

Det kändes som att gå på ett golv av skirt glas. När som helst kunde marken gå i kras och jag visste inte vad som fanns därunder. Varje dag kunde vara domedagen och jag hade ingen aning om var vi skulle hamna. Men hur djupt helvetet var skulle vi båda bli varse – allt detta för en enda sekund på skolgården där min sexåriga dotter lekte med de andra barnen.