I sin nya bok Sovjetrepubliken Absurdistan: En socialistisk katastrof i Sverige avslöjar Jüri Lina socialismens hemligheter i Sverige. 2000-Talets Vetenskap har träffat honom för en exklusiv intervju om hans uppväxt i ett kommunistiskt samhälle, underjordiska föredrag, antisovjetisk humor och om varför du inte ska lämna landet.
När jag ringer till Jüri Lina och erbjuder mig att betala en taxi för att han smidigt ska kunna komma till intervjun säger han vänligt men bestämt ifrån. Han säger att han tar bussen in till stan för att möta mig. Jag känner mig med ens lite dum och smått nervös inför intervjun, eftersom jag alltid har haft svårt för att intervjua människor som jag beundrar.För beundransvärd är han, journalisten, författaren och filmaren Jüri Lina, och som ingen annan har han i hela sitt liv stått upp för sanningen, även om han fått mottaga dödshot från flera länders säkerhetstjänster. Han emigrerade till Sverige efter att han hade utsatts för en mängd trakasserier av KGB. Av det forna Sovjetunionen ansågs han vara en landsförrädare och 1985 anklagades han i sin frånvaro för högförräderi. Han åtalades, men strax innan Sovjetunionen föll samman ogiltigförklarades åtalet.
Förutom dödshot har han utsatts för oräkneliga förtalskampanjer och försök till karaktärsmord. Hans böcker är i stort sett bojkottade av alla svenska kommuner och deras bibliotek. Trots det har han inte backat en millimeter från att säga sin mening.
Medan strömmen av svenskar som lämnar landet stadigt tilltar, har Jüri Lina av flera fått frågan vilket land som han anser är lämpligt för dem att flytta till.
– Jag har svarat dem att står jag ut med det här eländet, så kan de också göra det. Man ska aldrig ge upp, säger han allvarligt.
Trots att han invandrade till Sverige som 29-åring 1979 och sedan länge bor i Hallunda, ett område i Norra Botkyrka i Stockholm, som av polisen har klassats som särskilt utsatt, har han varken blivit gängkriminell eller gangsterrappare. I stället har han en diger produktion på arton böcker och tio filmer bakom sig. Den senaste filmen, Sprickor i fasaden, kom ut för tre år sedan och visar hur mycket i vår värld som inte är vad det ser ut att vara.
I sina böcker och filmer berättar Jüri Lina om hur hemliga sällskap som Frimurarna styr både den nationella och internationella politiken. Våra dolda makthavare har sett till så att känsliga uppgifter hamnar i skymundan så att självständigt tänkande människor inte kan bilda sig en överskådlig uppfattning om tillvaron. Endast ett fåtal lyckas genomskåda detta bedrägeri och han själv är en av dem.
Han berättar att kulturlivet, vetenskapen och politiken helt ligger i frimurarnas händer och att det därmed inte är någon slump vad som händer med samhällsutvecklingen utan att allt sker planenligt.
Frimurarna har även styrt den moderna vetenskapens grundande och utveckling, vilket bland annat framgår av frimuraren Robert Lomas bok Frimurarna och den moderna vetenskapens födelse, som utkom 2003.
I maj utkommer Jüri Linas nya bok Sovjetrepubliken Absurdistan: En socialistisk katastrof i Sverige, där han går till botten med hur hans nya hemland nästan omärkligt kunde förvandlas till en sovjetrepublik likt det av Sovjetunionen ockuperade Estland som han 1979 av politiska skäl tvingades lämna.
Kan du berätta om din nya bok?
– Huvudämnet är den socialistiska katastrofen i Sverige. Jag fick inspiration till boken när jag började inse att det som händer här är en upprepning av det som hände i det som kom att kallas Sovjetunionen. Tidigare har jag skrivit en bok som heter Sovjetiskt inflytande i Sverige: Om Sveriges väg utför. Nu har det framkommit graverande uppgifter för den svenska socialismen och jag hade inget annat val än att fortsätta på den inslagna vägen, säger han.
Det är ingen slump att du har kommit att intressera dig för socialism och Sovjetunionen, eller hur?
– Hela boken är ett brottsregister över socialdemokraternas lagöverträdelser och deras ovilja att visa respekt för sina medborgare och för sig själva. Hjalmar Branting var den förste socialistiske statsmi- nistern i Sverige och han ljög om Sovjetryssland redan från början; han satte igång propagandan. På punkt efter punkt har jag tagit fram hur Hjalmar Branting startade ett tätt samarbete med Sovjetunionen.
Berätta om din uppväxt?
– Jag växte upp i ett kommunistiskt samhälle och jag föddes under den tidsperiod då Sovjetunionen fortfarande styrdes av Josef Stalin. Jag fick gå i ett sovjetiskt dagis och det var illa nog. Man fick inte visa något initiativ och av någon anledning fick man inte tala sanning, för då blev man inte uppskattad. Men de som ljög och hittade på saker var väldigt populära. Då började jag att ta reda på varför det låg till på det viset.
Hur gammal var du när du första gången förstod att man inte fick tala sanning?
– Jag var i femårsåldern. Jag fick tidigt lära mig att det som man pratade om hemma, fick man inte berätta för någon annan. Om man gjorde det kunde man råka illa ut. Jag lärde mig också att det som man berättade på radion inte överensstämde med verkligheten. Då insåg jag att det var något fel på samhället och att det var något fel på dessa människor som var tvungna att ljuga. Senare fick jag veta att Estland var ockuperat och att vi var tvungna att hylla våra förtryckare. Man vågade bara lita på sina närmaste vänner.
Hur förstod du att det finns ondska i världen?
– När jag var liten kom det en liten katt till mig som jag tog hand om och med tiden blev jag mycket fäst vid henne. Men en dag var hon död, eftersom några illasinnade människor hade förgiftat henne. Jag grät i flera dagar. Där och då lärde jag mig att ondska fanns och att den ibland var personifierad.
I dag är det många som tycker att Vladimir Putin är ondskan personifierad, vad tycker du om honom?
– Under många år varnade jag för Vladimir Putin och hans kriminella gäng samt betonade att han är en mycket ondskefull gangster som jag hade genomskådat. Ett fåtal trodde på mig. En del ville inte längre ha med mig att göra. Man ville så gärna tro att han var en frälsare, en positiv kraft. Nu kan endast djupt hjärntvättade individer tvivla på hans ondska som nu uppenbarar sig i Ukraina.
Hur har uppväxten kommit att prägla dig?
– Jag upplevde tvång, man ville att jag skulle bli ett så kallat oktoberbarn. Det är småskolebarn som man ville forma till små kommunister. Jag förstod att de som hade makten var kommunister och att de var onda människor som gjorde något sådant mot andra människor. Jag sa till dem att jag inte passade in där, eftersom de ville ha duktiga barn; jag sa att jag inte var duktig alls och då slapp jag. Sedan dess har jag inte velat vara medlem i någon organisation utan velat vara självständig.
Berätta vad som hände med dina släktingar?
– Mina släktingar på landsbygden deporterades till Sibirien. Eftersom de hade tre kor, en ko mer än vad som var tillåtet, så skickades hela familjen till ett arbetsläger. Även min far deporterades. Allt det där fick jag uppleva. När jag gick i skolan insåg jag att det mesta var lögner och att utbildningen var värdelös. Min klasskamrat Toomas, som jag fortfarande har kontakt med, ställde en enkel fråga till historieläraren: ”Varför berättar ni aldrig något om Estlands frihetskrig?” Läraren blev helt ställd, vände sig om och tittade allvarligt på honom och svarade: ”Toomas, du vill väl inte skada din mor?”
”Nej,” svarade Toomas och läraren fortsatte: ”Då kommer du väl inte att ställa liknande frågor i framtiden, eller hur?” Då var saken klar för alla, att man kunde råka illa ut om man ställde felaktiga frågor. Jag förstod att jag bodde i ett mycket farligt land.
När var du i Ryssland för första gången?
– Redan i femtonårsåldern reste jag dit och blev då väldigt förvånad över den stora skillnaden mellan Ryssland och Estland, som båda var sovjetrepubliker. Men det var smutsigt och fattigt i Ryssland. Jag undrade varför man inte kunde jobba lika flitigt som i Estland, men kunde inte hitta några svar. Sedan förstod jag att sådana frågor kunde man överhuvudtaget inte ställa. Men sanningen levde vidare i form av olika vitsar, men det var farligt att berätta antisovjetiska vitsar, för man kunde bli dömd till fyra års fängelse eller bli skickad till arbetsläger anklagad för antisovjetisk agitation.
Kan du bjuda på en antisovjetisk vits?
– En elev på en biologilektion sa till fröken att han hade socialistiska kattungar hemma. ”Vad säger du”, sa fröken. ”Nästa gång får du gärna ta med dina socialistiska kattungar och visa dem för de andra barnen”. Nästa lektion undrade lärarinnan om pojken hade med sig kattungarna. ”Jag beklagar”, sa pojken, ”jag har inga socialistiska kattungar längre, de har öppnat ögonen och kan nu se”.
Det får mig att tänka på boken Det blinda Sverige av Roland Huntsford, har du läst den?
– Ja, jag citerar den till och med i min nya bok. Det är inte bara jag som ser att en katastrof närmar sig i det här landet. Det finns många kloka människor som har försökt varna för den här utvecklingen.
Roland Huntsford kom från Storbritannien och du kommer från Estland, tror du att människor som kommer hit utifrån har lättare för att se vad som händer i landet?
– Ja, när jag första gången såg svenska nyheter på tv blev jag omskakad och undrade var jag hade hamnat. Jag kände igen den kommunistiska propagandan även om den inte var på ryska eller estniska, och folk trodde på den!
Men det gjorde man inte i Ryssland, eller hur?
– Nej, det var få som trodde på propagandan, kanske några, de som verkligen var hjärntvättade – inget kunde väcka dem, för de ville sova.
Känner du igen kommunismen som nu visar sig i Sverige?
– Ja, jag har sett den i Sovjetunionen. Nu försöker man införa den i Sverige, jag beklagar det verkligen. Grundaren av World Economic Forum, Klaus Schwab, säger att vi inte kommer att äga något, men att vi kommer att vara lyckliga ändå. De vill att vi ska hyra, men om vi ska hyra måste vi ju hyra av någon som äger. I Sovjetunionen var det staten som ägde det mesta men klarade inte ens av att tillverka arbetskläder till sina hyllade arbetare.
Hur ser du på utvecklingen i Sverige?
– Jag är mycket bekymrad, den är katastrofal. Man håller på att förstöra allting som går att förstöra. Det är ett brott utan motsvarighet. Sverige är inte längre ett normalt land, det har förvandlats till sovjetrepubliken Absurdistan. Om socialisterna får härja fritt utan något som helst motstånd är det slut med Sverige inom några år. Svenskarna betalar själva för dekadensen, propagandan och sin egen undergång.
Enligt Jüri Lina låtsas makthavarna att Sverige är en demokrati, men om man har avvikande åsikter upphör demokratispelet genast. Han har avslöjat att demokratin endast gäller på frimurarnas villkor. Demokrati innebär nämligen att även socialism smyger sig in genom bakdörren. Genom att rösta sanktionerar folket makthavarnas rätt att utöva makt i folkets namn. Han säger att det är uppenbart att de som agerar i det fördolda styrs av rädslan för att obehagliga sanningar ska avslöjas om deras ordnar och hemliga sällskap.
Tycker du att svenskarna är dåliga på att försvara sin frihet och demokrati?
– Ja, verkligen och jag beklagar att så är fallet. Någon demokrati kan vi inte tala om, för den är borta sedan minst tjugo år tillbaka. Men jag är glad över att det kom så många människor till Norrmalmstorg den 22 januari 2022 för att demonstrera mot vaccinpassen. Det var viktigt att folk visade sin motvilja och nu måste regeringen tänka efter, för den kan inte fortsätta så här. Om regeringen gör det, kommer socialisterna att hamna på historiens sophög, där de hör hemma. Sådana erfarenheter har vi fått från hela världen, så varför skulle det vara annorlunda här? De har misslyckats överallt och har förstört både länder och kulturer.
Hur tror du makthavarna i Sverige ser på att du blir alltmer känd för en bredare publik?
– De tycker nog att det är både besvärligt och olämpligt. De har försökt att förtala och smutskasta mig ända sedan 1980-talet och nu har de börjat igen. I augusti och september 2021 angreps jag i inte mindre än tretton artiklar i Blekinge Läns Tidning. Dess socialliberala chefredaktör Mimmi Karlsson-Bernfalk hittade olika hinder för att inte publicera mitt genmäle. Nu upplever jag samma sak som jag upplevde i Estland, det vill säga att det är något fel på mitt namn och att mitt namn inte får förekomma i det svenska samhället. Jag måste till exempel hålla underjordiska föredrag.
Är det politisk korrekthet som är värdegrunden i dagens Sverige?
– Ja, praktiskt taget är det så och folk vet inte ens vad politisk korrekthet kommer ifrån.
Men du vet det?
– Ja, det var Lev Trotskij som myntade begreppet och började använda det. Det uppstod i samband med den nya ekonomiska politiken, NEP, i Sovjetunionen. Kommunismen var på väg att gå under utan privat ägande och egendom, så man började ge efter och tillåta småskaliga privata affärer. Plötsligt började samhället blomstra igen och människorna började prata. Då sa Trotskij: ”Låt dem prata! När det hela är över, ska de få lön för att de varit politiskt inkorrekta, och lönen är mycket enkel: nackskott.”
– Även i Sverige kan du bli straffad om du är politiskt inkorrekt; du kan bli avskedad från ditt arbete eller råka illa ut på andra sätt. I sovjetisk stil kommer man att förfölja dig. Så vad är skillnaden? Jag ser igen skillnad och jag har upplevt det här förtrycket på nära håll.
Enligt Jüri Lina kan folk i Sverige bli avskedade precis som i diktaturer. Politiska motståndare kallas fascister eller antisemiter och misshagliga författare, som han själv, och får inte hålla offentliga föredrag. Olämpliga filmer får inte visas på Filminstitutet, lärare med fel åsikter avskedas liksom de läkare som inte följer Socialstyrel- sens föreskrifter.
– Läkare som talar sanning förföljs. Titta bara på hur makten har trakasserat Erik Enby; det är fruktansvärt! Precis så gjorde man i Sovjetunionen. Han blev av med sin läkarlegitimation trots att det enda han gjorde var att hjälpa sina patienter.
– Jacob Sundberg, professor i juridik, som vågade visa att det svenska rättsväsendet var kopierat av Östtysklands marxistiska system, blev nedtystad och betraktad som paria. Han menade att Sverige är ett land där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning. Jag håller helt och hållet med honom. Han är en klok man som genomskådat det socialistiska bedrägeriet.
Hur fick du idén till den nya boken?
– Det har gått så långt i Sverige att intelligenta människor börjar inse att någonting är fel i samhället och att det inte längre går att tro på socialisternas bortförklaringar, för de håller inte. Då måste man visa hur och varför det började och om det finns en röd tråd. Jag vill att mina läsare ska få fatt i den röda tråden.
Finns det uppgifter i boken som du tror kommer att chockera den svenska publiken?
– Ja, massor. Till exempel hur Sovjetunionen kunde tjäna enorma pengar på sovjetisk bensin som de sålde på bensinmackar i Sverige under namnet Nafta. Pengarna gick så småningom till det svenska kommunistpartiet, som kunde köpa ett högkvarter, som i dag ägs av Vänsterpartiet och det nuvarande marknadsvärdet är 100 miljoner kronor.
Varför blir inte mänskligheten kvitt den här mordiska ideologin kommunism?
– Storkapitalet har tjänat stora pengar på den här ideologin och investerade i kommunismen åren 1917-1918. Enbart på Lev Trotskij satsade man tjugo miljoner dollar. Det var mycket pengar på den tiden.
Vad kan svenskarna göra för att detta ska få ett slut?
– Kräv någonting omöjligt av de styrande, då kommer de att ge oss något! Kom med krav och rikta dem mot den okunniga regeringen! Då kanske den vaknar till och förstår att folk inte vill ha det på det här viset. Börja använda kontanter! Om kontanterna försvinner, är vi slavar. Så länge vi har kontanter har vi åtminstone lite frihet kvar.
Text och foto: Björn Lindén
På 2000-Talets Vetenskaps nya Youtube-kanal kan du se en längre intervju med Jüri Lina....
