De senaste åren har antalet medborgarjournalister fortsatt att öka. De intervjuar myndighetspersoner, analyserar nyheter och ringer och ställer de frågor som systemmedias reportrar inte får, kan, vill eller vågar ställa. – Det räcker med en dator och ett fickminne eller två mobiltelefoner för att spela in ett samtal. Det är fantastiskt att man kan ringa till de olika departementen. Jag vill uppmana fler till att göra det, säger han.
Medborgarjournalistik är ett samlingsnamn på journalistik där personer ur allmänheten, i motsats till yrkesjournalister, bidrar till rapportering, analysering och spridning av nyheter.När systemmedia inte ställer adekvata frågor till våra makthavare lämnar de målet öppet för medborgarjournalisterna, som sällan är sena på bollen. Namn som Martin Stensö, Linus Noremalm, Andreas Strand, Zoia Zakariasdotter, Ulf Bejerstrand och Ulf Bittner dyker allt oftare upp i våra flöden och de har en förmåga att vinna publikens hjärtan till skillnad från reportrarna inom exempelvis public service. Även internationella namn som Tim Pool har varit i Sverige och nätat bollen i mål, medan svenska medier suttit på läktaren. Tim Pool besökte bland annat Stockholmsförorten Rinkeby varifrån han videorapporterade på sin youtube-kanal, vilket den tidigare Sveriges Radio-medarbetaren Ann Törnkvist hävdade var ett "demokratiskt problem".
– Jag har alltid haft en känsla av att sanningen är viktig, säger Martin Stensö och slår sig ned vid ett bord på Café 91 på Södermalm i Stockholm, ett klassiskt fik för söderstammisar som vill äta gröt eller smörgåsar. Martin Stensö berättar att vi sitter vid samma bord som han en gång sett Stefan Löfvén och Margot Wallström sitta vid.
Sedan berättar han att han planerar att ringa till Folkhälsomyndigheten och fråga hur det nu ska gå med vaccinationsprogrammet om alla svenskar ska behöva sitta i skyddsrum till följd av situationen i Ukraina. Det känns oklart om han skojar eller om han är allvarlig.
Trots att det bara har gått ett år sedan Martin Stensö startade sin youtube-kanal, känner han sig redan bekväm i rollen. Med sina både poetiska och finurliga vardagsbetraktelser vill han få människor att tänka själva. Ibland ringer han och ställer knepiga och angelägna frågor till myndighetspersoner, som antingen trasslar in sig i konstiga resonemang eller tvingas springa iväg på brådskande möten. Med sina analyser av nyhetsinslag synliggör han systemmedias självmål. Det är relevant och bra, en oas i flödesdjungeln för alla som har tröttnat på mediernas återkommande så kallade experter.
– Jag försöker hitta något autentiskt i den här galna världen som massmedierna har förstört. Det blir bara svårare och svårare att hitta det där, känner jag. Och vad är autentiskt egentligen? Alla har ju en agenda, säger han.
Martin Stensö vill uppmana fler att följa i hans spår och bli medborgarjournalister. Det är inte svårt att lyfta luren och spela in ett telefonsamtal. I ett klipp visar Martin Stensö hur man enkelt spelar in ett samtal med bra ljudkvalitet.
– Det räcker med en dator och ett fickminne, eller två mobiltelefoner för att spela in ett samtal. Det är fantastiskt att man kan ringa till de olika departementen. Jag vill uppmana fler till att göra det, säger han.
Många journalister har nog självbilden av att de är oberoende och granskar makten, annars skulle det nog vara svårt för dem att arbeta. Håller du med om det?
– Ja, exakt, det där tror jag att många inte förstår. De tror att mainstreamjournalister drivs av någon mörk agenda, det tror jag inte alltid att de gör. Men de ifrågasätter heller inte om de jobbar för något gott, för det är så självklart för dem att det kan berättiga även lögner. Godheten har blivit ett självändamål, för mig är det raka motsatsen till journalistik, säger han.
Många tror att exempelvis Janne Josefsson är en oberoende journalist och en granskare av makten i allt han gör, men det överensstämmer väl inte riktigt med verkligheten, eller?
– Nä, just det har man ju trott under hela sin uppväxt, att det är tur att det finns journalister som Janne Josefsson som vågar stå för sina åsikter…
Och ställa de adekvata frågorna?
– Han är intressant på det sättet, eftersom han tydliggör hur långt etablissemanget eller makthavarna tillåter att journalistiken går. Här är gränsen, det är nästan som att de slänger några slamsor till honom och säger: det här kan du granska.
Exakt, ett köttben här och ett köttben där. Det blev ju tydligt när det gällde de där Panamadokumenten som reportrarna på SVT:s Uppdrag Granskning fick ta del av. Här har ni, grotta lite i detta, det här kan ni granska.
– Det är ofta som SVT får tips av journalistkollegor utomlands, nu var det senast IRL (Investigative Reporting Lab, reds.anm) i Nordmakedonien. Varför läcker de det här materialet till SVT?
Hur ser du på svenska journalister?
– Du får nog specificera frågan.
Hur tror du vanliga medborgare ser på journalistiken?
– De har gett upp och det är nog själva vitsen med massmedia. Att upprätthålla en fasad där man pumpar ut information som mottagaren inte lyssnar på. Det finns en trygghet i det där flödet som man blir utsatt för. Själv har jag snöat in på framförallt SVT, eftersom verksamheten faktiskt finansieras av medborgarna och då blir uppgiften att vara oberoende ännu viktigare, vilket de absolut inte är.
Kan du utveckla resonemanget?
– Jag hörde för flera år sedan att SVT satt i möten med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Då trodde jag inte på att en myndighet kunde sitta i möten med representanter för public service. Men nu tycker jag att det har blivit alltmer tydligt att det faktiskt är så. Att de jobbar ihop, eftersom journalister och myndigheter tycker att det är berättigat, eftersom båda parter arbetar för demokrati. Men de vet knappt vad det betyder längre, det är bara bestämt att det är så.
Finns det fler problem med public service, tycker du?
– Nepotismen inom public service är ett problem. Jag har flera gånger ringt till SVT för att fråga vilken utbildning vissa av deras utrikeskorrespondenter har för att kvalificera sig för att rapportera från utlandet, men de vägrar att svara på den frågan. De säger rakt ut att de inte svarar på sådana frågor. Vilken utbildning som en journalist har, varför är det hemligt? Kanske har de ingen utbildning, men är i stället släkt med någon på SVT? Om man skulle prata om en sådan sak, är man utanför det politiskt korrekta så det stänker om det. Det ska man inte ens nämna, man får inte prata om det.
Nej, precis. Don't mention the war… Har du fler synpunkter på SVT?
– Det känns som att SVT bara är ett tomt skal. En massa produktionsbolag gör saker som SVT beställer. Det gör att om inte SVT får det budskap de vill ha, så ringer de bara ett annat produktionsbolag. På det sättet har de total makt över innehållet.
Det verkar som om ditt förhållande till SVT är en motor i ditt arbete?
– Ja, jag har ju vuxit upp i tron om att public service är till för medborgarna och att dessa kanaler är mer objektiva än annan media, eftersom de fyller en sådan otroligt viktig samhällsfunktion, men det har de förmodligen aldrig varit.
Har du inget positivt att säga om SVT?
– Från min barndom minns jag alla dokumentärer som SVT har gjort som varit helt fantastiska, där man kan se sanningen även fast de försöker dölja den. På så vis älskar jag SVT. Men nu när de sänder någon dokumentär om klimatet skyller de hela tiden på att materialet är inköpt, om jag skulle ifrågasätta innehållet. Jag trodde meningen var att SVT skulle göra egna program, men de köper in nästan allting.
Mmm…
– Man ska nog inte underskatta kraften i att de flesta journalister har en familj och behöver en försörjning och att de kan gå ganska långt för att behålla den.
Så är det ju…
– Det är många journalister på kvällstidningarna som skriver saker bara för att provocera, det ger dem uppmärksamhet, säger Martin Stensö.
Du säger själv att du analyserar SVT?
– Om du skriver ner vad som sägs i en intervju i Aktuellt, ord för ord, kommer du snabbt fram till att de försöker säga så lite som möjligt och till och med gå runt ämnet, i bästa fall. I värsta fall säger de helt vansinniga saker.
Vad ser du när du betraktar public service?
– De har inte möjlighet att se vad det är som de förmedlar, de tänker inte logiskt utan är känslomässigt styrda. Det är den enda tryggheten de har att förlita sig på. Det är omöjligt att få dem att förstå, de är hjärntvättade, helt enkelt. Det är ett starkt ord, hjärntvätt, men det är faktiskt vad det handlar om.
Vad efterlyser du i stället?
– Människor som kan tänka själva. Men det är just detta som är så svårt i dag, eftersom kunskap och vetenskap trycks ned för att i stället framhäva känslomässig styrning.
Ser du dig som en medborgarjournalist?
– Ja, en ofrivillig medborgarjournalist i så fall, för det är inget som jag hade tänkt att jag skulle jobba med. Min enda ambition är att få människor att tänka självständigt, för jag tror på människans inneboende godhet.
Var det ett stort steg att starta en egen kanal?
– Nej, jag är ganska van vid sociala medier. Det började med att jag för några år sedan riktade in mig på klimatfrågan väldigt mycket. Jag fick mothugg och blev kallad för nazist för att jag ifrågasatte, det var ett helt annat debattklimat då. Mycket har faktiskt förändrats till det bättre.
Så det var klimatfrågan som fick igång dig?
– Ja, men nu märker jag att alla frågor är samma fråga. De handlar i grunden om samma sak.
Vilket är?
– Ja, att kontrollera människor genom rädsla, inflytande och makt. Det handlar om det ekonomiska systemet och att de i toppen behöver kunna beskatta energi på olika sätt. Under varenda sten jag lyfter på är det något lurt som kommer fram, och det slutar aldrig, så sjukt har det blivit. Folk ifrågasätter inte överstatliga agendor som Agenda 2030 utan tror att dessa är till för att göra samhället bättre för medborgarna. I själva verket är det de multinationella företagens agenda.
Vad har du för journalistiska förebilder?
– Jag tyckte om Ulf Bejerstrands ringningar till myndigheter i början, de inspirerade mig till att göra samma sak. Carl Norberg har den bästa utblicken över världshändelser, även om jag inte håller med i allt. Det han säger om det ekonomiska systemet tycker jag är trovärdigt. Det är många inom alternativmedia som missar hur viktig frågan om det ekonomiska systemet är.
Är du rädd för att råka illa ut på grund av din kanal?
– Det är en viktig fråga, för just det hindrar folk från att opponera sig. Men desto mer jag opponerar mig ju mindre rädd blir jag. Så trodde jag ju inte att det skulle bli. Det finns ingenting att vara rädd för.
Text och foto: Björn Lindén
Bildtext: Martin Stensö kombinerar text, ljud, musik, film och journalistik i sina inslag på YouTube....
