Björn Runge är regissör, dramatiker och författare. Han står bakom en rad uppmärksammade iscensättningar. Bland dem märks ”Aska” av Harold Pinter på Göteborgs Stadsteater 2008. På Kulturhuset Stadsteatern har han tidigare regisserat sin pjäs ”Uppdraget” 2007, ”Nattvarden” av Lars Norén 2014, ”Gellhorn och Hemingway” av Stig Hansén 2015 och i samarbete med Göteborgs Stadsteater ”En handelsresandes död” av Arthur Miller 2015. Viola Janson, Erik Enby och Siv Wernborg var med på premiären.
"Jag är en annan nu" är Björn Runges femte uppsättning på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Björn Runge debuterade som långfilmsregissör 1996 med ”Harry och Sonja”. År 2003 kom ”Om jag vänder mig om”, som kom att inleda Björn Runges befrielsetriologi. Filmen blev ett genombrott såväl publikt som kritikermässigt. För den mottog han bland annat två guldbaggar för bästa regi och bästa manus samt Silverbjörnen och filmpriset ”Der Blaue Engel” för bästa europeiska film vid Filmfestivalen i Berlin.Året 2005 uppmärksammades Björn Runge med Nordiska rådets filmpris för trilogins andra del, långfilmen ”Mun mot mun”. ”Happy End”, den tredje och avslutande delen i befrielsetriologin, fick premier 2011. Han har hittills regisserat sex långfilmer, 17 kortfilmer och 4 TV-produktioner.
År 2013 debuterade Björn Runge som romanförfattare med ”Det allra enklaste” på Lind & Company. Hans pjäser publicerades i bokform 2017 på Atrium Förlag i en samlingsvolym med titeln ”Stillhetens hav”. Han har även skrivit flera filmessäer.
Under 2017 färdigställde Björn Runge sin första engelskspråkiga långfilm, ”The Wife,” där Glenn Close och Jonathan Pryce spelar huvudrollerna. Den får premiär sommaren 2018.
Björn Runge till Erik Enby
Efter en cancerdiagnos som förändrade Björn Runges tillvaro, sökte han upp Erik Enby i Göteborg. Han ville veta mera om den behandling som utgår från Erik Enbys forskning. Hans forskning visar att mikrobiologisk växt, infektion, orsakar sjukdomar. Björn Runge har sedan uppsökt honom två gånger om året för att mikroskopera en droppe blod. Deras samtal har till stor del kommit att röra sig om sjukdomars uppkomst.
På Teater i Stockholm
Vi fick en inbjudan från Björn Runge att övervara premiären av ”Jag är en annan nu” den 27 januari i år, på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Vi tre göteborgare, Erik Enby, Siv Wernborg och undertecknad tog tåget till Stockholm.
Efter en god bit mat i Gamla stan och fyllda av förväntan gick vi så promenaden till Sergels torg och teatern. Där blev snart fullsatt i salongen. Vi kunde bland publiken se kända kulturpersonligheter samt någon som såg ut att komma från pressen.
”Jag är en annan nu”
Så går ridån upp. Och Ann Petrén kommer in på scenen. Hon spelar mamman i denna mor- dotterrelation. Sofia Ledarp gör rollen som dottern.
Mamman rullar in i rullstol, med nyopererad höftled, bitter över omvärlden. Hon är hård, kall och självupptagen. Hon ser sig som ett offer för omständigheter.
Så gör dottern entré. Hon kommer att för oss beskriva den ångest och förtvivlan och den inre kamp som startar i en människa som har fått ett cancerbesked.
Vi bjuds skådespeleri på högsta nivå, av kända skådespelare. Vacker och intressant dekor, vi tycker oss känna igen en del bilder i bakgrundsdekoren. Det är bilder som påminner om Erik Enbys forskning. Vi gör direkt en koppling till Erik Enbys mikroskoperingsbilder. Vi avnjuter en historia efter ett manus, skrivet med finess och känsla.
Pjäsen beskriver en komplicerad, mor- dotterrelation med känslor som böljar fram och tillbaka mellan den självupptagna modern och den alltmer utsatta och av cellgifter och strålning försvagade dottern.
Mor och dotter når aldrig fram till varandra. Modern röker sina cigaretter, beklagar sig över sitt misslyckade liv i sin självupptagenhet. Hon är bitter över livet och över att ha blivit lämnad av sin man och blivit sittande i en liten lägenhet som hon inte trivs i. Hon orkar inte, hon vill inte och kanske inte heller har förmågan att lyssna till sin dotter.
Den dotter som sjuk och ömsint står i moderns hall och försöker nå fram till henne med sin sorg och sin dödsångest har just fått veta att läkarna sett en liten tumör i hjärnan och en i lungan. Medicineringen har inte hjälpt. Cancern har spridit sig i hennes kropp. Dekoren i bakgrunden påminner oss nu om tumörvävnad som växer till sig som ett landskap. Därefter en paus.
 |
| Siv Wernborg samtalar med Sofia Ledarp som är en av pjäsens huvudrollsinnehavare. I bakgrunden samtalar Erik Enby med Björn Runge. |
Efter pausen
Efter pausen förändras stämningen helt. Dottern kommer fram mot emot oss i ett mjukt skimrande ljus. Hennes ögon lyser som stjärnor i natten. I dem ser vi hopp, ljus och en stor förundrad lycka över livet. Hon berättar att hon har besökt en läkare i västra Göteborg, en läkare som har kunnat göra något.
Han hade sett på henne med en förunderlig blick över skrivbordet. Han tog en droppe blod från hennes finger. Han lade den i sitt mikroskop och visade henne hur blodet såg ut. Sedan talade han länge om hur sjukdomar uppstår, om hur blodet klumpar sig av växande mikroorganismer som gör att grogrunden för sjukdomar utvecklas. Han talade också om hur man kan rena blodet och hjälpa kroppen till självläkning.
Lyckan strålade i hennes ögon, och hon sa ”Jag är en annan nu”.
Ridå
Publiken satt med tårar i ögonen, gripna av den varma, vackra känslan i slutet av pjäsen. Skådespelarna kom in på scenen under rungande applåder. Tre gånger applåderas de tillbaka in på scenen.
Gäster bakom scenen
Vi blev inbjudna att skåla i champagne bakom scenen.
Gratulationstal hölls till Björn Runge som minglade med skådespelare, scenarbetare och tekniker och med oss en stund. Vi hälsade också på hans familj, innan vi göteborgare tog oss tillbaka till hotellet.
Programbladet
I det vackert gjorda och påkostade programblad som vi hade fått, kunde vi läsa om mötet mellan Björn Runge och Erik Enby. Innehållet i deras möte hade fått en direkt överföring till scenen.
Recensioner?
Äntligen, tänkte vi när vi inbjudna bakom scenen, höjde våra champagneglas.
Glada och lite upprymda trodde vi att nu skulle det stora genombrottet komma. Äntligen!
Nu skulle inte tidningarna kunna undgå att skriva recensioner som nämnde Erik Enby och hans livsgärning. Nu kommer man att nämna Erik Enbys namn i sitt rätta sammanhang. Nu kommer upprättelsens uppmärksamhet. Det var vad vi hoppades och trodde, när vi skålade i champagne bakom scenen. Pjäsen var en succé och den var ju så tydlig i sitt budskap. Ja, nu skulle väl ändå kulturjournalisterna skriva om Erik. De var nog inte så korrumperade som den övriga journalisteliten. Detta skulle väl ändå inte kunna tigas ihjäl?
Erik Enbys forskning ligger redovisad på internet, men etablissemanget blundar envist för den och låtsas att den inte finns. Ingen skriver ett ord om den. Tidningarna har inte presenterat eller recenserat hans bok ”Blod, mod och envishet”. Undertecknad har själv haft möjligheten att sätta den i handen på ett antal journalister, men inget intresse har funnits för att ta till sig innehållet. Inför göteborgs-premiären av filmen om Erik Enby, ”Läkaren som vägrade ge upp”, var ett tjugotal journalister personligen inbjudna. De lyste med sin frånvaro trots två utsålda föreställningar på Bio Roy på Avenyn i Göteborg.
Recensionerna
”Jag är en annan nu” säger Björn Runge när han låter Sofia Ledarp från scenen med glittrande lyckliga ögon för oss förkunna en nyfunnen frihet. Frihet att kunna släppa etablissemangets hårda tryck på oss alla, makten över vår hälsa och det medicinska förtrycket. Friheten att själva söka den läkning och behandlingsform som vi tror på. Hos Erik Enby får vi tröst och hjälp när han på sitt lugna, mjuka sätt talar om orsaken till sjukdom. Han talar om att även vi människor ingår i naturens cykler. Vi kan själva rena vårt blod så att det fritt flödar i våra ådror och syresätter våra celler och organ. Kroppen kan läka sig själv och vi kan hålla oss friska.
Det är detta som är det egentliga budskapet från scenen. Men hur många har förstått det? Det kändes faktiskt som om publiken tog till sig vad det handlade om. Det viktiga budskapet! Applåderna tydde på det.
Men vad hände? Jo, ingen av de tio första tidningarnas recensioner tog upp det egentliga syftet med pjäsen. Resonemanget om mor-dotterrelationen i pjäsen penetrerades noggrant, rollfigurernas psykiska status likaså och hur rollerna hade framförts med den äran, men inte ett ord om det egentliga budskapet.
Vilken besvikelse! Inte ens nu vågade någon skriva om Erik Enby. Man kan skrika, man kan ropa, men han finns inte. Han nämns inte. Alla fegar ur. Vem och vad styr alla dessa skribenter? Finns det ingen som kan stå upp och våga tänka själv? Blir man lobotomerad när man går på Journalisthögskolan eller lever man senare i karriären under hot?
Ingen av recensenterna nämner Erik Enbys namn. Kan detta bero på att myndigheterna emot alla mänskliga, moraliska och juridiska lagar har tagit hans läkarlegitimation ifrån honom? Och varför gjorde man det?
En av recensenterna till och med hånar den sista scenen i sin skrift. Kallar det för något slags flum som hon inte förstår. Det vackra budskapet att det finns andra lösningar, ett nytt hopp bortom den etablerade behandlingen som dödar fler än den räddar, verkar hon inte kunna ta till sig.
Det är med sorg i hjärtat som jag letar efter någon recensent som har förstått och vågar skriva om verkligheten så som den ser ut. Jag hittar ingen!
Det är så att Erik Enby skall tystas, hållas undan. Helst inte synas och inte finnas.
Varje vecka får vi information i tidningar och radio och TV om att den ena kändisen efter den andra har lämnat jordelivet. De flesta har dött i cancer. De har alla blivit utsatta för den gängse cancerbehandlingen som varit den rådande i många decennier. Den ser inte annorlunda ut i dag.
Vi sörjer inte bara kända personer, skådespelare och artister som har gjort våra liv mycket rikare. Vi är många som sörjer och saknar de som har stått oss nära. Det allra sorgligaste är att de kanske kunde ha varit kvar här hos oss idag utan allt det lidande som de fick gå igenom.
Hur kan alla vara så lurade, så förda bakom ljuset? Såväl allmänheten som våra politiker! Ingen vill se och förstå och ingen vill veta vad som egentligen pågår. Man pumpar bara in mer och mer pengar i ett system som inte fungerar. Alla får stå i kö för vård som långsamt tar död på oss och som inte hjälper någon i längden.
Länkar och noteringar:
I programbladet på Stadsteaterns hemsida kan man bland annat läsa Björn Runges kommentarer om pjäsen. Även om Eriks namn inte nämns i själva teaterpjäsen så finns han omnämnd i programbladet, där Björn Runge i klartext uttrycker att pjäsen i grund och botten baseras på Erik Enby och hans medicinska upptäckter när det gäller infektioner i kroppen, cancersjukdom och dess uppkomst.
Datum för pjäsen i hela Sverige 2019
