Hans bok ”Anticancer – Ett nytt sätt att leva” kom ut för några år sedan, men den är ändå rykande aktuell. Går det att bekämpa cancer med livsstilsförändringar? Ja, definitivt, säger författaren efter ingående studier i ämnet.
David Servan-Schreiber upptäckte sin elakartade hjärntumör av en ren slump när han en dag testade sig själv i en hjärnkamera. Då var han bara drygt 30 år gammal. Han opererades och fick strålbehandling, men tumören kom tillbaka. Då bestämde han sig för att ta reda på allt om cancer för att kunna överleva sjukdomen.
Hans utgångspunkt var att miljön var avgörande för uppkomsten av cancer och att det genetiska arvet spelade en mindre roll än vi tidigare trott. I sin bok berättar han om cancerogena ämnen i miljö och mat och ger konkreta exempel på vad man kan göra för att skydda sig.
Författaren skriver ganska mycket om ”jordmånen”, som är kroppen själv, samt om cancercellerna och nybildningen av blodkärl (angiogenes). Han ger många tips om vad man kan göra för att bekämpa nybildningen av blodkärl med rätt kost – ”läkelivsmedel”. Exempel på sådana livsmedel är grönt te, ekologisk soja och olivolja.
Författaren nämner i det sammanhanget den engelske kirurgen Stephen Paget som i The Lancet 1889 publicerade en artikel där han framförde en spännande tanke: ”Hypotesen om fröet och jorden”. Hundra år senare visade forskare vid cancerforskningsinstitutet på University of California i San Francisco i tidskriften “Nature” att denna tanke är giltig även beträffande mycket aggressiva cancersjukdomar. Om man tar bort de inflammationsfaktorer i tumörens omgivande miljö som orsakar dess växt, kommer den inte att kunna sprida sig. Dessa inflammationsfaktorer är gödningsmedel för cancer och kommer direkt från vår kost. Livsmedel kan alltså både göda och hämma cancer.
Jordmånens betydelse
David Servan-Schreiber skriver som sagt en hel del om betydelsen av jordmånen i våra kroppar. Här kan man dra en parallell till läkaren Erik Enby, som även han har undersökt infektioner, vilket alltför ofta förbises av onkologer. Servan- Schreiber säger vidare att “det genetiska arvet spelar en mindre roll än man tidigare har trott”. Enby går ett steg längre i artikeln ”Genhypotesen om cancer duger inte – Nu får det vara nog!” (se 2000-Talets Vetenskap Nr 3/2013).
Här vill jag tillägga att den avgörande skillnaden mellan dessa båda läkare är att dr Enby sannolikt har kommit längre i sin jakt efter cancerns uppkomst och orsaker. Att cancern kan vara en svampväxt gör han på goda grunder gällande i en artikel i 2000-Talets Vetenskap, nr 1/2013, sid. 8–10.
Detta stämmer med Enbys sätt att behandla mina maligna melanom, det vill säga med infektions- och svamp/ mögelhämmande terapier. Att cancer är en svamp säger även Tullio Simoncini, som vi får den stora äran att bekanta oss lite mer med under Sverigeturnén/Giro di Svezia i april i år.
Alicja Wolk förvirrar
Förordet till den svenska utgåvan är skrivet av Alicja Wolk, professor i nutritionsepidemiologi vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet. Hon har även fungerat som faktagranskare av boken. I förordet hänvisar hon bland annat till Världscancerfondens rapport på följande sätt: ”Världscancerfondens rapport rekommenderar inte kosttillskott i förebyggande syfte när det gäller cancer. Den rekommenderar inte heller kosttillskott till cancerpatienter. Det finns studier som visar att vissa tillskott även kan påverka kemoterapi negativt.”
Här förkastar således Wolk totalt användandet av kosttillskott, vilket förvånar mig.
Det som även irriterar mig är att Wolk ideligen kommenterar Servan- Schreibers text med egna beskäftiga fotnötter som tar udden av författarens mål och syfte med boken.
Här skulle jag vilja jämföra med en annan svensk professor, nämligen Per- Arne Öckerman, som har en helt annan uppfattning än Wolk. I sin bok ”Den nya medicinen – Fria radikaler och antioxidanter visar hur alternativ- och komplementärmedicin kan bli den nya skolmedicinen” ägnar han ett helt kapitel åt antioxidanter och apoptos (celldöd).
I detta sammanhang vill jag nämna att det sannolikt är de s.k. kosttillskotten som främst har bidragit till att jag överlevt en aggressiv metastaserande cancersjukdom som debuterade i början av 2001. Jag har som bekant framgångsrikt behandlats av dr Enby med i huvudsak vitaminer och mineraler samt akupunktur (alltså ingen strålning alls). Jag lever fortfarande efter 13 år, frisk som en nötkärna, trots att jag tackade nej till all behandling utöver operation av en stor tumör på halsen. (Se min krönika i 2000-Talets Vetenskap Nr 1/2007). Vad anser Alicja Wolk och andra läkare om detta?
Den livsviktiga livsgnistan
Servan-Schreiber berättar även hur viktigt det är att få igång livsgnistan, att minska de negativa följderna av exempelvis stress vid ett dåligt besked. Det är också ett av de bästa sätten att återupprätta harmonin i en människas fysiologi och på så sätt stimulera kroppens naturliga försvarsmekanismer. Han nämner härvidlag läkaren David Spiegel, vilken har lett stödgrupper för allvarligt sjuka i trettio år. Denne tror fullt och fast på att det är viktigt med humor och optimism för att stimulera kroppens naturliga försvarsmekanismer. Och denne läkare har onekligen lång erfarenhet! Genom att släppa rädsla och ersätta med förtröstan går det lättare för patienter att kämpa mot sjukdomen. Genom att få igång livsviljan är i varje fall chansen större. Detta kan sätta igång kroppen, till och med minska tumören enligt författaren, vilket jag också är benägen att tro på.
Servan-Schreiber skriver vidare om en rad faktorer som kan utlösa cancer, men sjukdomen kan bara utvecklas och sprida sig om jordmånen är gynnsam. Det är omöjligt att förebygga cancer eller bromsa dess utveckling i grunden, när sjukdomen redan har slagit rot utan att förändra denna jordmån på djupet.
Servan-Schreiber: ”För att förebygga återfall på lång sikt måste man förändra jordmånen: bättre kost, förändring av den mentala inställningen och en starkare kropp genom motion”.
Detta rimmar illa med de råd som vi patienter får av Sahlgrenska och Karolinska: ”Lev som vanligt!”.
Mikroben är intet, jordmånen allt
Jag skulle vilja göra ytterligare en utvikning beträffande ”jordmånen“. Redan Louis Pasteur (1822-1895) erkände under sina sista dagar i livet för sin vän dr Renon att Antoine Béchamp (1816- 1908) och Claude Bernard (1813-1878) hade rätt: ”Le microbe n´est rien, le terrain est tout”, översatt till svenska: Mikroben är intet, jordmånen är allt!
En annan stor tänkare inom mikrobiologin var René Jules Dubos (1901–1982). Han tillbringade hela sitt yrkesverksamma liv på Rockefelleruniversitetet i New York. Han upptäckte det första antibiotikum som användes i medicinskt syfte. Det hette Gramicidin och användes i flera år innan penicillinet kom i bruk. Det ömsesidiga beroendet mellan levande organismer och deras miljö som han iakttog gjorde honom till en ivrig förkämpe för ekologi. ”Tänk globalt, agera lokalt” är för övrigt hans populära maxim! I slutet av sin karriär skrev Dubos följande:
”Jag har alltid tyckt att det enda problemet med den medicinska vetenskapen är att den inte är tillräckligt vetenskaplig. Den moderna läkarvetenskapen kommer inte att bli verkligt vetenskaplig förrän läkarna och deras patienter har lärt sig att handskas med de kroppsliga och själsliga krafter som verkar via mediatrix naturae (naturens läkande kraft).”
Professor Lucien Israel, enligt Servan- Schreiber ett av de största namnen inom europeisk onkologi, är fortfarande lika upprörd över den brist på vilja och fantasi i kampen mot cancer som man stöter på inom skolmedicinen: ”Vi måste tillämpa alla de kända icke-toxiska metoderna samtidigt, som ett komplement till de konventionella behandlingarna.”
Han hävdade bestämt att det var viktigt att stärka immunförsvaret, dämpa inflammationer, hämma angiogenes (blockera tillväxten av nya blodkärl) och IGF (insulinliknande tillväxtfaktor) och utnyttja hela den arsenal av näringsämnen som är kända för att bidra till celldöd hos cancerceller. Han nämnde D-vitamin, resveratrol, omega-3-fettsyror och melatonin, som utsöndras när man sover. Han underströk:
“Jag har sett det under hela mitt yrkesverksamma liv. När vi hjälper patienter på det här sättet botar vi många fler.”
Internationell storsäljare
Det är föga överraskande att boken ”Anticancer” har blivit en internationell storsäljare som har översatts till mer än 30 språk. Enligt författaren bär vi alla på cancerceller i våra kroppar, men alla kommer inte att få cancer. Varför? Författaren har förtjänstfullt undersökt detta för att närma sig gåtans lösning. Boken lär oss det mesta som vi behöver veta för att förebygga och bekämpa cancer. Den tar med nästan alla aspekter: mat, motion, miljö och livsinställning.
Det handlar om att förbättra jordmånen och ge ”näring” åt viljan att leva, själva livsgnistan! Kan vi dessutom lägga bakom oss de otäcka ortodoxa cancerbehandlingarna, tar mänskligheten ett stort steg framåt. Tiden är mogen, det har den för övrigt varit alltför länge.
”Anticancer” är ett storverk som jag varmt rekommenderar!
