Smärta i fokus

Vi har under detta år med stort intresse kunnat följa Karin Öckerts artikelserie i 2000-Talets Vetenskap om sambanden mellan munnens och den övriga kroppens hälsa.

Nyligen utkom hennes bok ”Smärta i fokus – bli din egen medicinska detektiv” (Solrosens förlag). Boken är en varm och initierad framställning om behovet av en helhetssyn på ohälsans orsaker och dess lösningar. Bokens titel ger inte en bra bild av bokens breda innehåll. Den handlar nämligen om mycket mer än smärta och spänner över många av medicinens områden.

Karin Öckert är tandläkare och inskolad i det västerländska skolmedicinska paradigmet.

Som tandläkare är man fokuserad på munnen. Läkaren sysslar med den övriga kroppens ohälsa. Men – och det är en av teserna i boken – genom att inte förstå att ohälsa i munnen kan leda till ohälsa i övriga kroppen och tvärtom försvåra behandlingen.

Murarna mellan dessa bådayrkeskategorier måste bli lägre än vad de är idag, menar författaren. En annan tes, som på ett övergripande plan är kärnan i boken, är att dagens skolmedicinska kunskapssystem inte ser till helheten. Det tar varje organ för sig, vilket kan leda till att läkeprocesser försvåras eller i värsta fall helt uteblir.

Karin Öckert talar utifrån långvarigerfarenhet med 40 år i tandläkaryrket. Medexempel från sin egen odontologiska praktik redovisar hon det ena exemplet efter det andra som visar hur hon, genom att använda sig av detta helhetstänkande, lyckas hjälpa svårt sjuka tandpatienter till bättre tand- och kroppshälsa. Hon berättar att hon skrivit flera artiklar till Tandläkartidningen, tandläkarnas motsvarighet till Läkartidningen, men de har samtliga refuserats med motiveringen att de inte varit tillräckligt vetenskapliga.

Tandläkeriet dras tydligen med samma problem som läkeriet. Man tycks helt ointresserad av den kliniska erfarenheten, om den inte bekräftar den dominerande uppfattning som bestäms av den eminensbaserade medicinens uttolkare. Av detta drar Karin Öckert den generella slutsatsen att den västerländska medicinen befinner sig i en återvändsgränd när det gäller behandling av kroniska sjukdomar. Hon menar helt korrekt att den västerländska medicinens bästa gren är akutmedicinen och kirurgin, men hävdarbestämt att när det gäller funktionella störningar och kroniska sjukdomar har vi mycket att lära av alternativmedicinen, som är orsaksinriktad i stället för att vara symtomdämpande. Sjukdom är en dialog mellan kroppen och dess omgivning.
Många smärttillstånd och många andrakroppsliga sjukdomssymtom kan ha sittursprung i munnen. Du som har följt Öckerts artikelserie i 2000-Talets Vetenskap är mer kunnig om detta än de flesta andra –såväl legitimerad personal som allmänhet. Författarens självbiografi väcker intresse. Beskrivningen av hennes uppväxt, hennes tandläkarutbildning, utbildning tillspecialist inom parodontologi visar att honständigt ifrågasätter och drar lärdom av de patienter hon möter på kliniken.

Så småningom kommer hon till insikt om att tandlöshet i majoriteten av fall beror på tandläkarnas brokonstruktioner. Idag råder hon patienterna att låta luckorna mellan tänderna vara. Det var under omgörningen av misslyckade broar som hon börjadeförstå att man faktiskt kunde bli sjuk av amalgam. Hon satte tilltro till patienternas upplevelser och det var denna patientkategori som gjorde att hon nådde fram till det alternativmedicinska tänkandet i sin praktik. Hon blir naturligtvis anmäld av Socialstyrelsen, men efter tre års brevväxling blir hon frikänd båda i HSAN och Tingsrätt. Naturläkaren Peter Wilhelmsson och Bertil Wosk är två svenska profiler inom alternativmedicinen som hon anser vara kunniga och som lärt henne mycket. Engång om året har hon åkt till USA och utbildat sig under ledning av Jeffrey Bland, funktionsmedicinens grundare, och ett antal läkarpionjärer. Jag vill varmt rekommendera Karin Öckerts bok till läsning. Den innehåller mycket mer än vad som framgår av denna recension.

Jag vill slutligen inte undanhålla dig följande citat som finns under avsnittet om energimedicin: ”En del av informationen om frekvensmedicin har jag hämtat från den intressanta och tanke väckande tidningen 2000-Talets Vetenskap”