Hans bok ”Tänk om det blir kallare?” kom ut förra året i ett uppdaterat skick. Den första upplagan trycktes år 2016, men sedan dess har det hänt en hel del.
Tege Tornvall har en gedigen bakgrund när det gäller det globala vädret. Han har i över 12 års tid studerat den samlade forskningen på området och inte minst har han penetrerat FN (Förenta nationerna) IPCC:s (Intergovernmental Panel on Climate Change), NOAA:s (Northern Oceanographic Atmospheric Administration) och NASA:s (National Aeronautics & Space Administration) vilseledande desinformationsmaterial. Hans engagemang inkluderar numera redaktörskap i nätverket Klimatsans som har hemsidan www.klimatsans.se. Det som gjorde Tege Tornvall engagerad i klimatfrågan var det faktum att han inte fick svar på de frågor som han ställde till en del av de klimatexperter som varnade för att en ökande halt av koldioxid i atmosfären skulle hota Jorden med ”farlig” uppvärmning.
I boken beskriver Tege vilken betydelse som koldioxiden har och att en ökad koldioxidproduktion är ett välkommet tillskott, eftersom det medför en ökning av den grönskande växtligheten. Boken stannar dock inte där, utan den beskriver atmosfären och dess innehåll liksom vår sol som det jordiska klimatets huvudsakliga diktator. Koldioxidförekomsten redogörs det även för på ett genomarbetat sätt. Läsaren får veta var koldioxiden binds upp och på vilket sätt. I boken beskrivs inte bara allt det som har med koldioxid att göra utan Tege Tornvall målar även upp en sanningsenlig bild av väder och vind samt havsströmmarnas, inlandsisarnas, solens och magnetfältens inverkan på vädret.
Pådrivande organisationer
Ett kapitel lodar i IPCC:s verksamhet. FN-organisationen skärskådas på ett belysande sätt och organisationens ledning och kansli synas i sömmarna. Även en mängd personer som ingår i IPCC beskrivs. Den manipulerade datamängd som IPCC lutar sig mot beskrivs i en sektion i boken, och dessutom lodar Tege Tornvall i djupet av alla uttalanden som har gjorts av forskare som visar på IPCC:s orimliga och ogrundade påståenden, för vilka det inte finns några vetenskapliga bevis. FN:s och EU:s missar och överdrifter har ett eget kapitel i boken. Det är verkligen svårt att hålla sig för skratt när man tar sig igenom detta material. Om det är så att ni tycker att detta låter sarkastiskt, då är det helt enkelt för att det är det.
FN och EU svamlar på av bara den. De ledande politikerna lider av mundiarré, men trots att de inte har något vettigt att säga så luras folket av alla dessa sanningslösa skatteindrivare, vars enda mål med sin propaganda är att klå medborgarna på så mycket som möjligt av deras surt förvärvade pengar. Deras enda stöd är alla de påstådda och självutnämnda experter som det politiska etablissemanget använder sig av för att lura medborgarna, och just klimatpengarna handlar en del av boken om. Där kan man läsa om hur väderagendan har utvecklats och hur ”climategate” verkligen fungerar genom nätverket som omfattar både det politiska etablissemanget, globalistklubbarna och industrin. Det är utifrån maktens korridorer som klimatpolitiken sprids över världen.
Klimatrealism kontra klimatalarmism
Med hjälp av mängder av grafer kan läsaren visuellt förstå hur de olika parametrarna påverkar vädret och vilka cykler som vädret följer. Det finns även en massa tabeller i boken. Att en liten istid väntar bakom hörnet är det många forskare som är säkra på och i boken får man en gedigen bakgrund till den kunskapen. De grafer som återger detta inger ett förtroende om att de närmaste decennierna kommer att bli kallare och kallare trots att IPCC:s manipulerande av temperaturen pekar i motsatt riktning, och det är just det som är den stora grejen, vilket boken beskriver på ett mycket klart och tydligt sätt – IPCC är ett politiskt slagskepp som på ovetenskaplig väg stävar mot okända hav i tron att organisationen navigerar rätt.
De forskare som har tagit klimatforskningen på allvar och som på vetenskaplig grund yttrar sig är inte särskilt begeistrade av IPCC, NOAA och NASA. På NASA har till och med raket- och rymdforskarna vänt sig mot den bedrägliga NASA-klimatforskningen och deras efterkonstruerade temperaturkurvor som successivt har justerats i flera steg. Det handlar om illusionism, men nivån på villfarelsebedrägeriet är inte av någon särskilt hög klass.
Vad ska bilen drivas med?
En del av boken behandlar elenergin. Att Sverige är ett av världens kallaste och mörkaste länder är något som tas upp, och i samma andetag ifrågasätts olika energialternativ liksom det faktum att Sverige kanske bör fortsätta att vara glest befolkat med tanke på energikostnaderna. Här blir vindkraften föremål för granskning. Nackdelarna med vindkraften framställs utan prut och solkraften kanske ändå inte har så väldigt många fördelar i Sverige under den kallare delen av året.
Även biogas, metanol och etanol gås igenom, och självfallet så får kärnkraften en egen avdelning. På det hela taget är energialternativgenomgången i boken mycket intressant och den väcker många nya frågor. Just bilen och hur den bäst drivs tar Tege Tornvall upp i ett kapitel, och det gör han med all rätt; Tege Tornvall har nämligen sedan 1980-talet arbetat som redaktör och journalist i diverse automobilsammanhang.
Så vad blev då Teges slutsats om vilka drivmedel som är bäst när det gäller framdrivandet av bilar? Ja, det blev i första hand dieselolja och i andra hand bensin, något som Tege Tornvall motiverar på ett mycket bra sätt i boken.
Referenser i massor
I slutet av boken finns det ett tjugotal sidor med referenser av olika slag. På sex sidor radas forskare med olika specialiteter upp som har motbevisat eller allvarligt ifrågasatt IPCC:s klimatagenda. Andra listor innehåller förteckningar om klimatskeptiska böcker för dem som vill läsa mer om klimatagendan. Här radas även klimatalarmistiska institut och bloggar upp liksom varnande klimatalarmister och inflytelserika massmediala aktivister. Detta är listor som är mumma för den kunskapstörstande klimatrealisten.
På det hela taget är boken ”Tänk om det blir kallare?” en bra sammanfattning av det just nu rådande läget på klimatfronten, men utifrån ett realistiskt perspektiv. För dem som vet att IPCC, EU, NOAA och NASA är lurendrejare och enbart är ute efter mer skatter och större forskningsanslag, innehåller boken bra referenser som, om man läser igenom dem, är mycket övertygande.
Vem bör läsa boken?
Den här boken borde läsas av: okunniga politiker, nonchalanta myndighetsutövare, seriösa forskare, oseriösa frimurare, giriga globalister, desillusionerade skattebetalare och slöa elever som demonstrerar eller skolkar för klimatets skull (detta inkluderar Greta)samt personer som lider av klimatångest, men som inte vill medicinera sig med skadliga psykofarmaka eller utsätta sig för ECT-behandling. Kort sagt så borde boken ”Tänk om det blir kallare?” läsas av oss alla – var och en. Det här är en bok som kompletterar alla de klimatrealistiska filmer som man kan finna på YouTube. Boken är dessutom ett bra komplement till en mängd hemsidor som ifrågasätter och punkterar klimatagendans ivriga anhängare.
Boken ”Tänk om det blir kallare?” bör du köpa och läsa igenom ordentligt! Om du köper den redan nu, så kan du ha den till hands under hela sommaren och läsa ett kapitel lite då och då, när regnet öser ned och temperaturen närmar sig 10-gradersstrecket samtidigt som du önskar att det hade varit minst 23 grader i skuggan, något som kommer att bli mindre och mindre vanligt under de närmaste decennierna. De som läser den här boken och som har någonting mellan öronen kommer att begära ett omedelbart utträde ur EU.
Dessutom så kommer läsaren aldrig mer att lita på vare sig klimatalarmistiska politiker, FN, IPCC, NASA eller NOAA. Den som läser boken och på så sätt skaffar sig kunskap om hur det verkligen ligger till med vädret kommer att bli fly förbannad på allt det hyckleri som våra politiker baserar sin politik och sin yttranden på.
Komplement
Som ett komplement till boken vill jag rekommendera Tony Hellers YouTube-kanal. Där finns det mängder av engelskspråkiga videor om klimatet. Geologen Tony Heller presenterar, precis som i boken ”Tänk om det blir kallare?”, en mängd lättförståeliga grafer och tabeller. Tony Heller hänvisar dessutom till historiska mätvärden i USA, den nation som har det mest gedigna historiska temperaturobservationsmaterial som det överhuvudtaget går att få tag på.
Det speciella med geologen Tony Hellers klimatinformation är att han visar upp en stor mängd tidningsartiklar som i vissa fall är ända från 1800-talet. Tony Heller driver för övrigt den informationsrika klimathemsidan Tony Hellers YouTube-kanal www.realclimatescience.com. Där finner man en enorm mängd intressanta artiklar och videor om klimatet, men dessa är som sagt på engelska. Boken ”Tänk om det blir kallare?” är dock på svenska och den bör alla svenskar läsa!
