Forskningsfusket bara fortsätter

Forskningsfusk, sanningsförvrängning, falskhet, osanning, prestige, själviskhet, protektionism, egenmäktighet, ryggdunkarmentalitet, kamaraderi, ouppriktighet, lurendrejeri... Listan på alla de ord som förknippas med forskningsfusk kan göras mycket lång och väcker starka känslor. Ralf Sundberg beskriver allt detta i sina böcker, och i sin senaste bok om det medicinska forskningsfusket avslöjar han mer än någonsin. Ralf Sundberg skrev för ett halvdussin år sedan sin första bok, med titeln ”Forskningsfusket – så blir du lurad av livsmedels- och läkemedelsindustrin”. Redan då höjde många på ögonbrynen över det som Ralf beskrev och lade fram verifikat för, men med åren lade sig kritiken och föll delvis i glömska. När Ralfs andra bok gavs ut i fjol, så hade han kompletterat med en hel del ny information. Den andra boken är således mer uttömmande än den första. Den tilläggsinformation som har kommit till är riktigt snaskig läsning, i synnerhet för dem som redan har insett och förstått hur illa ställt det är med etiken i dagens medicinska forskning. Ralf Sundberg är läkare och specialiserad inom kirurgi. Under sina många decennier av arbete som privatpraktiserande kirurg har han haft möjlighet att betrakta det medicinska etablissemanget utifrån, efter att först ha varit en del av det. Liksom alla andra läkare gick han den sedvanliga vägen genom läkarutbildningen, för att sedan göra allmäntjänstgöring i två år och därefter bli legitimerad läkare. I Ralfs fall väcktes intresset för kirurgi delvis tack vare att han hade bra motorik i händerna. Han var helt enkelt fingerfärdig. Ralf fortsatte sin läkarbana genom att genomgå en forskarutbildning med mål att disputera, vilket han så småningom gjorde och blev docent. Inte så särskilt lång tid efter sin disputation gick han över till den privata sektorn och sedan dess har han arbetat utanför landstingssjukvårdens väggar. Den positionen har gjort honom fri, fri att betrakta och kritisera den offentliga sjukvården och den forskning som bedrivs vid universitet och större institutioner och det är där som storfuskandet är etablerat. Ju äldre Ralf har blivit och ju mer erfarenhet som han har fått, desto mer kritisk har han blivit till modern medicinsk forskning och hur den genomförs, och det framgår med all tydlighet av det som man kan läsa sig till i hans båda böcker om forskningsfusket.

Forskningsfusket bara fortsätter
Den senaste, andra boken, är en uppdatering av den första. Som grädde på moset lyckades Ralf få med Paolo Macchiarini-skandalen vid Karolinska institutet, och just den incidenten har skakat om Sverige i dess grundvalar när det gäller Sverige som framstående nation inom den medicinska forskningsvärlden, för det är verkligen en värld för sig själv, precis som datavärlden en gång i tiden var när en exklusiv skara individer styrde både den internationella och nationella datautvecklingen. På samma sätt är den medicinska branschen inom de institutionella väggarna en värld för sig, där en exklusiv skara frotterar sig med varandra, skapar grupperingar för inbördes beundran, smider planer för att nå personlig framgång och tjäna stora pengar och en massa annat som är så långt ifrån medelsvenskens sätt att leva som det bara är möjligt. En anledning till att Macchiarini kunde syssla med sitt ”bedrägeri” så pass länge som det fick pågå, berodde delvis på att det fanns många som ville sola sig i glansen av framgångsläkarens innovativa idéer. Idrottsmän som lyckas ta sig in i världseliten får ett helt följe efter sig bestående av folk som ”vill synas” och ”få vara med” där det beger sig. Det finns alltid personer som tror att de är lite extra speciella om de umgås med eller finns i anslutning till någon kändis. Alla de som blir en del av det hov som kändisen omger sig med, åtnjuter oftast mer status än andra, och det är en av anledningarna till att de även försvarar kändisens rykte. Just det inträffade även i Macchiarini-affären, och det beteendet gav ett stöd för det pågående forskningsfusket. Forskningsfusk är nog ganska vanligt och det kanske är anledningen till att många specialister inte vågar tro på en del av de smått fantastiska resultat som ibland uppnås i medicinsk forskning. Det är som om de innerst inne vet hur mycket det fuskas och baserar kanske sin skepsis på att de själva har fuskat. Tanken är inte helt tagen ur tomma intet.

Ralfs utgångsläge
Tidigt under sin läkarbana trodde Ralf blint på att sjukvården verkligen ville patienterna deras bästa och att den institutionella forskningen var korrekt genomförd och oklanderlig. I boken skriver han ”Så stark var min tro på forskares ärlighet. Intill dess hade jag inte haft någon anledning att ifrågasätta den”. Även Ralf var alltså en gång i tiden naiv beträffande auktoritetstilltron. Ralf skriver en hel del i boken om jäv, jävsförbindelser och finansiella intressen, något som är svårt att komma ifrån men som lägger en dunkel hinna över medicinsk forskning. Ta till exempel professorn i hörselsjukdomar som satt i styrelsen för en hörapparattillverkare! Självfallet var det så att han hade svårt att hålla sig neutral, eftersom en del av hans inkomst kom från hörselapparatindustrin. I Ralf Sundbergs bok finns det liknande exempel som verkligen får läsaren att dra på smilbanden eller ta sig för pannan.

De häcklade entusiasterna
I boken lyfter författaren fram och stödjer de utsatta, hånade och begabbade läkarkollegor och forskare som inte fick några erkännanden trots fantastiska upptäckter. Forskarvärlden är full av sådana som antingen blev bestulna på sina uppfinningar eller helt enkelt negligerades under en längre tid, för att det senare i historien skulle komma någon som repeterade de lyckosamma försöken och som även fick det stöd som behövdes för att kunna uppmärksammas av den stora massan, få sina vetenskapliga artiklar publicerade eller rent av tilldelas ett nobelpris. Nobelpriset har sin egen historia. Priset instiftades av en man som var allvarligt självmordsbenägen och som länge var ett misslyckande på många sätt. Det vara en ren sinkadus att Alfred Nobel så småningom lyckades sälja sin dynamit, vilken resulterade i enorma vinster. Visst var Nobels intentioner goda, men skulle han ha sett hur det i dag går till i forskarvärlden, så hade han nog använt sin dynamit till att spränga bort både Karolinska institutet, Sahlgrenska med flera svenska forskningsinstitutioner. Nobel och hans pris har satt Sverige på världskartan, och det prominenta priset kan vara en av anledningarna till att det fuskas mycket även här. Girighet utgör en central del i Ralf Sundbergs bok. Det är både de ekonomiska och sociala vinsterna som driver forskare till att fuska, men även en så pass enkel självklarhet som att den som vill få mer och större forskningsanslag kan få det, om det är så att resultaten från tidigare forskning putsas upp. Även inom forskarvärlden kämpar professorer och docenter om forskningsanslagen. De omkring två miljarder som Vetenskapsrådet delar ut varje år räcker inte till alla och det är en anledning till fuskandet.

Till försäljningstoppen
Ju mer man läser boken, desto mer inser man hur korrumperad vår värld är. Efter nästan 20 år inom medicinsk forskning ser jag själv paralleller med en hel del av det om jag har upplevt och noterat och som Ralf Sundberg har hållit med mig om att det har utgjort forskningsfusk. Jo, jag har faktiskt konsulterat honom beträffande vissa akademikers beteenden inom min egen specialitet. Ralf Sundbergs bok är en skolbok i hur det går till när det fuskas. Boken är ett vittnesmål om den bedrägliga forskningsvärlden, men den skulle lika gärna kunna utgöra en instruktionsbok om hur man går tillväga om man vill fuska. Det senare är inte alls avsikten med boken, utan Ralf Sundbergs mål är att avslöja det som han har sett, och det gör han mycket bra även om han egentligen bara skrapar på ytan av allt fuskande. Boken borde läsas av alla som läser någon form av medicinsk utbildning, livsmedelshantering, biologi, kemi eller biokemi. Inte minst borde den läsas av alla patienter och presumtiva patienter – det vill säga av alla. Boken utgör eminent litteratur för dem som fortfarande lever i illusionen att läkemedelsbolagen, den offentliga sjukvården och livsmedelsindustrin utför ärevördiga insatser för medborgarna. En jämförelse som slår mig är att boken borde passera försäljningssiffrorna för bästsäljaren ”Populärmusik från Vittula”. Den sistnämnda finns nog i de allra flesta svenska hem. Tänk, om Ralf Sundbergs bok om forskningsfusket även skulle komma att göra det. Det skulle i sådana fall kunna leda till en ökad medvetenhet om hur vi medborgare exploateras av livsmedelsindustrin, läkemedelstillverkarna och sjukvården, och då skulle det vara enklare att få igenom en sund förändring av alla de lagar som styr dessa områden, vår hälsa och våra liv. – Köp boken! Läs den! Låna ut den!